Talade med en Diakon om livet och vad som gör att en del inte känner sig värda att ta emot. Stolthet sa han och förnekelse. Nämen inte ska jag ha … Nämen inte jag…
Precis om en narkoman i början tänker: jag kommer aldrig bli som han på plattan… Eller någon som ofta äter sötsaker och fel mat och lägger på sig några kilo, lite i taget och tänker att jag kommer aldrig bli fet, få fetma… eller alkoholisten som säger att jag har inga problem, jag kan sluta närsomhelst… eller rökaren … osv… osv…
Har du funderat på om du förnekar något i ditt liv? Eller väljer att se bort eller inte se alls…
Nu är ju perfekt att börja ta ett steg i den riktning du önskar …
Du vet att du kan! Precis som du har lyckats med så många andra saker i livet. Stora som små! Det är ju inte så svårt egentligen… ett litet steg i taget. Heja dig!!!
